Jeanssons Stiftelser

Stipendater

Hong Sjölinder forskar vid Stockholms Universitet och är en av stiftelsens anslagsmottagare 2009. Hong disputerade år 2003 i molekylärbiologi vid Heidelberg Universitet (ZMBH). Efter disputationen påbörjade hon postdoktorträning med fokus på immunologisk signaltransduktion och bakteriell infektion, särskilt patogena bakterier som t.ex. Neisseria meningitidis (meningokocker). År 2009 startade Hong sin egen forskargrupp vid Institutionen för genetik, mikrobiologi och toxikologi, vid Stockholms Universitetet.

En stor del av befolkningen bär på meningokocker i svalget utan att bli sjuka. Av okänd anledning kan dock vissa individer (vanligtvis barn under 4 år) drabbas av allvarlig meningokocksjukdom med blodförgiftning och/eller akut hjärnhinneinflammation som följd. Vad som utgör skillnaden mellan smittbärare och de som blir allvarligt sjuka, vet man inte idag. Vi studerar vilka molekyler hos bakterien som är avgörande under olika delar av sjukdomsförloppet och som medför att bakterierna undkommer immunförsvaret. Vidare undersöker vi hur det endokrina systemet påverkas och kontrollerar livshotande infektioner eftersom vi upptäckt att bakterierna samlas i sköldkörteln och kan påverka endokrinhormonproduktionen under infektionen.

Meningokocker delas in i olika serogrupper vilka baseras på bakteriekapselns olika antigen. Idag finns vaccin tillgängligt mot serogrupperna A, C, Y och W-135, men än finns det dock inget vaccin mot serogrupp B som är den vanligaste orsaken till meningokock-relaterade sjukdomar i Europa och USA. Vi studerar funktionen av meningokockytprotein som är bevarade i många olika serogrupper. I ett annat projekt fortsätter vi att testa om detta protein kan fungera som vaccinkandidat mot meningokockinfektion.

Den aktuella studien syftar till att öka våra kunskaper om bakteriens infektionsförlopp och kroppens immunförsvar. Detta i sin tur kan leda till nya behandlingsstrategier.

Maria Alvarado-Kristensson forskar vid Lunds Universitet och är anslagsmottagare 2009. Som doktorand studerade Maria de molekylära mekanismer som reglerar livslängden hos humana neutrofiler under en inflammatorisk process. Efter disputationen 2004 åkte hon till Universidad Autónoma i Madrid för att studera tumörbiologi. Sedan 2007 leder Maria en självständig forskargrupp vid Center för molekylär patologi vid Inst för Laboratoriemedicin i Malmö.

Celldelningen hos en frisk individ sker under kontrollerade former. Om denna rubbas kan det leda till celler med avvikande innehåll av arvsmassa. Dessa defekta celler mångfaldigas tills kroppen inte längre har någon kontroll. Vid varje delning förändras arvsmassan ytterligare och cellerna blir då genetiskt instabila och till slut bildas tumörer. Instabiliteten försvårar cancerbekämpningen där en tumör efter hand kan bli resistent mot behandling.

Marias grupp studerar proteiner som reglerar celldelning och vars funktion är förändrad under cancerutveckling. Hittills har Maria beskrivit funktionen hos en grupp proteiner som benämns SADB och som är verksamma under celldelning. SADB-familjen reglerar fundamentet, kallat centrosom, till ett nätverk av proteiner som under celldelningen delar upp arvsmassan mellan moder- och dottercell. På så sätt är SADB-familjen en viktig grupp av proteiner som tillser att genetisk stabilitet råder under celldelning. SADB kan vara en ny onkogen och Marias forskargrupp försöker just nu lära känna i vilken fas av cancerutvecklingen som en eventuell förändring av SADB-funktionen har skett. Gruppen vill kunna beskriva brister i kontrollmekanismerna orsakade av en dysfunktion hos onkogenen SADB, vilket kan leda till tumörbildning. Om dess förändrade funktionsmönster inträffar tidigt under cancerutvecklingen, före utvecklandet av en tumör, kan SADB utnyttjas som en tidig markör för förebyggande av cancer. Alternativt, om SADB:s funktionsmönster endast är avvikande i vissa specifika cancerformer, kan detta vara till hjälp för bestämmande av lämplig behandlingsform.

Karin Loré forskar vid Karolinska Institutet och är en av anslagsmottagarna 2006. Som doktorand studerade Karin dendritiska cellers roll under patogenesen av HIV infektion. Efter sin disputation 2001 åkte hon till Vaccine Research Center, NIH i Bethesda, MD i USA för fortsatta studier av HIV och dendritiska celler men nu med ett fokus på vaccin utveckling. År 2006 startade Karin sin egen forskargrupp vid Centrum för Infektionsmedicin, Institutionen för Medicin, på Karolinska Institutet.

Trots enorma insatser finns ännu inget skyddande HIV vaccin. För att ett HIV-vaccin skall kunna generera ett skyddande HIV immunförsvar måste bl a soldaterna i immunförsvaret (T-cellerna) aktiveras på bästa sätt. Dessa T-celler kan inte själva starta ett immunförsvar utan måste få instruktioner av de så kallade dendritiska cellerna när och vilket främmande ämne som ska elimineras från kroppen. Dendritiska celler fungerar alltså som dirigenter och är essentiella för att starta ett immunförsvar mot infektioner som t ex HIV. Vi studerar dessa dendritiska celler i vår forskning och försöker kartlägga olika ämnen som optimalt kan binda och aktivera dendritiska celler. Sådana ämnen skulle kunna utgöra komponenter i ett vaccin.

Dendritiska celler finns i så låga mängder i kroppen och är därför svåra att rena fram och studera i laboratoriet. Vi har nu utvecklat metoder med vilka vi kan rena fram relativt höga mängder av olika typer av dendritiska celler direkt från blod och från hud. Detta gör att vi kan använda relevanta system för att studera dessa celler och lättare förutse vilka effekter de olika ämnena vi studerar skulle ha om de användes som vaccin komponenter.

Vi hoppas att vår forskning kommer bidra med viktig information hur ett vaccin mot HIV ska designas för att optimalt kunna aktivera essentiella processer och celler för att skapa ett starkt immunförsvar mot HIV.

Aleksandra Trifunovic forskar vid Karolinska Institutet och är en av stiftelsens anslagsmottagare för 2006. Aleksandra disputerade år 2000 i molekylärbiologi och biokemi vid Belgrad Universitet. Efter disputationen påbörjade hon en postdoktorperiod på Karolinska Institutet i Professor Nils-Göran Larssons grupp. Sedan 2005 leder Aleksandra en självständig forskargrupp på Avdelningen för Metabola Sjukdomar vid Institutionen för Laboratoriemedicin.

Att åldras är en naturlig process som vi trots stora vetenskapliga framsteg vet förhållandevis lite om. Det har sedan länge föreslagits att mitokondrierna är viktiga för själva åldrandeprocessen. Mitokondrierna är ett nätverk av små enheter som sitter i våra celler. De kallas populärt för cellens kraftverk, eftersom det är där matens olika beståndsdelar och syret vi andas omvandlas till en energiform som cellen kan använda. Denna process kallas cellandning och utförs av ett komplicerat system av äggviteämnen, den så kallade andningskedjan. Mitokondrien har även sin egen arvsmassa, mitokondrie-DNA (mtDNA), som är avgörande för dess funktion. Åldrandet definieras vanligen som en kontinuerlig förlust av olika funktioner samtidigt som dödligheten ökar med stigande ålder. Uppkomsten av förändringar (mutationer) i mtDNA har föreslagits vara av central betydelse för denna process.

Hos samtliga åldrade människor så hittar man celler med en kraftigt nedsatt mitokondriefunktion i hjärta, muskel, nervsystem och endokrina organ. Vi har kunnat visa att genetiskt förändrade möss med en kraftigt ökad förekomst av mutationer i mtDNA får en mängd symptom på ett för tidigt åldrande, såsom benskörhet, blodbrist, håravfall, hjärtförstoring, nedsatt fruktsamhet, nedsatt hörsel etc. Symptomen förvärras gradvis och de för tidigt åldrade djuren lever endast till tio månaders ålder, medan en normal mus lever i två till tre år. Dessa resultat publicerades i tidskriften Nature i maj 2004, och rönte då stor internationell uppmärksamhet. Vi fortsätter att i detalj undersöka med vilka mekanismer mtDNA-mutationer leder till accelererat åldrande. Bland annat har vi kunnat visa att så kallade "fria syreradikaler" förvånande nog inte spelar en avgörande roll för åldrandet i vår musmodell.

Om vi kan visa hur mtDNA-mutationer påverkar åldrandeprocessen, kan större forskningsresurser tilldelas studierna av dessa samband, och även framtagandet av behandlingar. Detta i sin tur kan leda till att åtminstone vissa tillstånd vid mänskligt åldrande kan fördröjas eller förhindras.

Per Uhlen forskar vid Karolinska Institutet och är en av anslagsmottagarna 2004. Som doktorand vid Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa (KBH) studerade Per cellens kalcium reglersystem och dess roll för olika relevanta fysiologiska fenomen. Efter sin disputation 2002 åkte han till Yale University i New Haven, CT, för att ytterligare studera kalcium signalering. Efter återvändandet till Sverige fortsatte Per sin forskning vid KBH. År 2006 startade Uhlen sin egen forskargrupp vid MBB (Institutionen för Medicinsk Biokemi och Biofysik) på Karolinska Institutet.

Kalcium är en allomfattande signalsubstans som kontrollerar ett stort antal cellulära processer, t.ex. aktivering av gener, muskelkontraktion och celldelning. När cellen påverkas av ett yttre specifikt stimuli aktiveras mekanismer inuti cellen som i sin tur öppnar jontransportörer som ökar koncentrationen av kalciumjoner inuti cellen. Då ett sofistikerat samspel uppstår mellan flera olika transportörer kan detta resultera i att koncentrationen av kalciumjoner i cellen börjar oscillera. Information kan då uttryckas i frekvensen och/eller amplituden av dessa oscillationer. Genom olika frekvenser/amplituder kan samma signalsubstans följaktligen användas för att aktivera flera olika specifika cellulära processer. Cellen har således utvecklat molekylära mekanismer som avkodar dessa kalciumsignaler.

I ett projekt forskar vi på hur kalcium oscillationer styr utvecklingen av nervceller i hjärnan. När hjärnan utvecklas migrerar nervceller från dess "födelse position" till dess slutgiltiga destination. Denna process är mycket viktig för koppling mellan enskilda nervceller och regioner i hjärnan, samt för hjärnans normala funktion. Det är sedan tidigare känt att kalciumkoncentrationen inuti nervceller spelar en viktig roll för migrationsprocessen. Intressant är att nervcellernas koncentration av kalciumjoner oscillerar spontant. Vår hypotes är att kalcium oscillationer och dess frekvens/amplitud styr en normal utveckling av hjärnan.

Detta projekt kan leda till ökad förståelse inom många neurologiska sjukdomstillstånd så som epilepsi, schizofreni och autism, samt ge värdefull information som stimulerar nytänkande inom behandlingsmetoder.

Ola Hermanson forskar vid Karolinska Institutet och är en av anslagsmottagarna 2002. Som doktorand studerade Ola organisation och funktion av hjärnstrukturer relevanta för bl.a. stress och smärta. Efter disputation åkte han till UC San Diego för studier av genetiska modeller för stress, molekylär utvecklingsbiologi och stamceller. Sedan sommaren 2002 är Ola verksam vid CMB (Institutionen för Cell och Molekylärbiologi) på Karolinska Institutet.

Runt 25-30% av alla människor lider någon gång under livet av stress och ångest-relaterade symtom. Det finns ett starkt samband mellan sjukdom och förändrad aktivitet hos nervceller som reglerar stresstålighet. Många stress-reglerande nervceller är lokaliserade i hjärnstrukturen hypotalamus som styr bl.a. hormonproduktion och sympatisk aktivitet. Utvecklingen av hypotalamus och stresståligheten kan påverkas av både genetiska faktorer och faktorer i omgivningen, vilket visats bl.a. genom att många genetiska djurmodeller liksom avkomma till genetiskt "normala" mammor som stressats under graviditeten visar förändrad stresstålighet.

Vi studerar utvecklingen av hjärnstrukturer som aktiveras av och reglerar stress, f.f.a. hypotalamus. Vår infallsvinkel är att försöka förstå så mycket som möjligt om de grundläggande cell och molekylärbiologiska mekanismerna för dessa nervcellers utveckling, för att på så sätt hitta nya vägar för att diagnostisera och behandla stress-relaterade sjukdomar.

Vi använder bl.a. transgena djur och neurala stamceller för att undersöka enzymatiska och epigenetiska mekanismer som styr tillväxt och mognad av "stresskänsliga" nervceller. En grupp av proteiner som vi ägnar stort intresse är s.k. co-repressorer som reglerar transkription. Dessa proteiner har visats vara viktiga för de val som en omogen nervcell ställs inför - om den ska fortsätta dela sig eller utmogna till en färdig nervcell, och sedan vidare vilken typ av vuxen nervcell som den slutligen ska bli. Genom att studera hur dessa co-repressorer regleras hoppas vi kunna öka förståelsen för hur signaler i omvärlden kan påverka nervcellernas tillväxt, mognad och funktion, och därmed individens stress-känslighet.

Torkel Klingberg, läkare och forskare vid Karolinska Institutet är en av stiftelsernas anslagsmottagare 2001. Han disputerade på positron emissions tomografi undersökningar av hjärnaktivitet vid arbetsminnestester. Efter examina har han forskat vid Stanford University i USA för att studera olika MR tekniker. Numera är Torkel Klingberg verksam vid institutionen för Neuropediatrik vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus.

Vår forskningsgrupp studerar de neurologiska mekanismerna för koncentrationsförmåga och arbetsminne. Arbetsminne är ungefär synonymt med korttidsminne. Vår förmåga att hålla information i arbetsminnet är viktig för många mentala aktiviteter såsom att lösa logiska problem, minnas instruktioner och förstå komplicerade meningar. Vid arbetsminnestester aktiveras hjärnbarken i frontal och parietalloben. Arbetsminnet förbättras under barndomen och upp till slutet av tonåren. Av speciellt intresse är att förstå hur hjärnans utveckling lägger grunden för denna utveckling av arbetsminnet.

Vi undersöker också olika typer av störningar av koncentrationsförmågan. En grupp barn med sådana problem är barn med ADHD (attention deficit hyperactivity disorder). Vi utvecklar dels datoriserade tester för att kunna kvantifiera koncentrationsförmåga, men också metoder för att kunna hjälpa barn att förbättra sin koncentrationsförmåga.

Hjärnaktivitet undersöks med MR kamera som är en ofarlig metod som kan användas på barn. Då nervcellerna aktiveras konsumeras syre och mer syresatt blod strömmar till. Det syresatta blodet innehåller oxy-hemoglobin. Med en speciell MR teknik kan man mäta kvoten mellan oxy- och deoxyhemoglobin och kan därigenom avgöra var hjärnan aktiveras. Denna teknik kallas funktionell MR (fMRI). En annan MR teknik som vi använder oss av är sk. diffusions-tensor-MR som används för att undersöka myelinisering av axoner i hjärnan.

Hem | Anslag & Stipendier | Stipendiater | Adresser | Om Jeanssons Stiftelser